Att det ens finns så många känslor som det faktist gör.Galet.

Det finns så mycket dåliga saker med dig men det som är bra tar över det dåliga.

Något gör att jag älskar dig så mycket.

En tår för dig, gjorde till och med mig chockad.

Det känns som om att du inte är min längre och när jag känner så brukar det aldrig vara fel.

Känslan skapar fjärilar i magen, känslan skapar oro.

Jag tänker på det/dig hela tiden.

Oavsett hur det än är har jag bestämt mig för att ha en bra nyår och det nya året ska inte påverkas utav det. 

Det är sant, det är inte förrens man förlorat personen som man märker hur mycket man älskar honom.

 Det är först då man känner suget, precis som man gör med en magnet  när dom dras ihop.

 Det är först då man känner saknaden och ser bilden framför sig av ett brustet hjärta.

 Att få tillbaka, att visa hur fel man hade är svårt. Men det är ändå ett bevis på att det är just han man vill ha annars hade man inte kommit tillbaka,

man måste se det på lite olika sätt inte bara på ett

Amor vincit omnia.

Sed amor non semper bonum velis.

Dagen har varit katastrof verkligen.

Jag har inte gjort något jag skulle göra.

Nu är det otroligt mycket runt omkring + att jag tydligen är stans hora pga att jag sa till en kille att gå vidare för att jag tydligen ska bli flyttad till Öland eller Malmö, men cornelia har andra planer.

P.B

Underbar helg.

Jag vakna klockan 03:00 ungfefär vill säga, av att jag höll på att dö utav att jag hosta.

Helgen var underbart, massa resturange,shoppand och mysrunda/lusse...kommer inte på vad det heter med pappa,EvaLena och Joakim.

Träffade mitt ex Korab ocså det var lite trevligt:)

Nu ska jag försöka somna om, lycka till, ska upp om 4 timmar

P.B

ilskan

För tillfället kommer ilskan ut genom tårar . Jag är så otroligt arg.

Det krävs så mycket för att jag ska bli det som tur svartna det inte.

Jag är trött, Jag känner mig sjuk (om igen), Kan inte hosta för det gör så otroligt ont att det gör mig arg,

Hade soc möte, Dåliga vibbar, Mycket känslor, Frågor  till mig själv, oro plus att pojkvännens lillebror går mig på nerverna och bara jävlas hela tiden. Säger man "det räcker" då räcker det också då fortsätter man inte,Imorgon ouf.

Att det finns så många idioter.

Vad..

Vad ser det ut som

tag sen igen.

Kom nyss hem från plugget, rätt soft.

Resten av dagen/kvällen kommer också bli rätt soft om det blir som planerat.

Nu ska ag flytta (igen) till annan fosterfamilj vilket inte är lika säkert som ungdomsboende (igen).

Ibland tycker jag det låter som om att jag varit och är värsta problem  ungen, att ingen familj kan ta hand om mig. Jag förstår själv inte hur det blir såhär.

Tröttnar man inte på att bli flyttad så mycket?

Den frågan har jag ställt mig sälv flera gånger.

Men grejen är den att man vänjer sig, som med allt annat.

Anpassa sig efter nya regler om och om igen.

Från till och början med inte haft regler,

inga tider på att vara hemma man får göra som man vill.

Första gången tycker jag det var rätt svårt att ha någon som säger till mig

"Glöm inte , det är klockan 9 idag, det är skolan imorgon"

Eller att vara hemma 23.00 på helger.

Jag tyckte och tycker fortfarande att det är fram till klockan halv 12-12 allt händer.

Men med tider,gränser och regler över huvudtaget känns det som om det är någon som bryr sig.

Men visst är det itne roligt att komma dit det är nytt hela tiden.

Ny folk, ny miljö.

Förr när jag var lite yngre var jag jätte blyg jag gömde mig, bakom mamma eller pappa.

Men nu är jag otroligt öppen och social.

Man kommer ifrån blygheten till slut.

Jag tycker det är bra man missar så otroligt mycket när man har den där blygheten i sig.

Just nu.

P.B