Jag kämpade i nästan 5 månader för att få komma tillbaka till Borås från skåne pga av mitt livs kärlek,
Jag kämpade arslet av mig. Jag åkte mc i 40 mil spöregn och jag frös så mycket att jag börja gråta, men jag tänkte för han gör jag allt genom vått eller tort det spelar ingen roll jag gör ALLT för honom.
3 och en halv månad var så otroligt bra den bästa tiden i mitt liv, men sen brakar det bara ihop.
Samma månad (juli) fylde han år och jag hade bestämt mig för att köpa förlovnings ringar på hans födelsedag för att visa min kärlek till honom.Jag sa det till alla hans vänner "jag ska köpa förlovnings ringar" Men några dagar före det så säger han att jag ljuger för honom att jag inte älskar honom, pga av att jag sagt "forsätter det såhär så lär det ta slut" men jag sa aldrig att det är för jag väntade och väntade på att det skulle bli som det vart förut med tiden tillsammans. Ljuger man för en människa man älskar, säger man verkligen "jag skulle kunna ta någon annan nu, ljuger man för en människa som man efter 4 månader ska köpa förlovnings ring till ? nej det är fan det sista men.. han gjorde sitt val. Han hade sagt "jag vet inte ifall jag ska välja den brottsliga sidan, Min flickvän Cornelia eller mina kompisar" och där kastades jag bort lätt som en fjäder. Att höra en massa skit som det sägs att man har sagt men inte stämmer inte ens är sant och sen bli lämnad och bara stå som ett ? .
Jag grät inte för det som hade hänt jag grät för att han trodde på alla andra, för att jag inte visste vad jag hade gjort för fel. Han ville ha mer tid för sina kompisar sa han, jag accepterade det men en kväll skulle vi ut och tälta jag var inte på honom men vissa stunder tyckte jag att han kunde komma o lägga lite tid på mig han hade trotts allt sagt "cornelia häng med jag vill det"
Men när jag ropade "älskling markus kan du inte komma hit och sätta dig bredvid mig" och grät, så säger han nej jag ska prata med dom lite till.
Varje natt innan jag somnar tänker jag "det är fan inte värt mer" varje morgon när jag vaknar tänker jag "mitt liv är nu mera värdelöst"
det var för han jag levde det var för han jag brann,
Men jag säger till mig sjäv och hör det från så många andra "någon bättre än dig kunde och kommer han inte få"
