Godmorgon idag är det en vacker dag och jag hoppas att den blir lika bra som igår.
Ja, som sagt imorgon kommer även de från familjehems rätten, eller något liknande hit.
De kommer hit för att titta ännu en gång och för att prata med Annika.
Och där efter får vi se om hon blir en godkänd mamma åt mig (vilket vi alla här tror och hoppas på)
så jag kan se framför mig hur hon ringer upp mig eller Emma "nu kan ni komma hem nu har de åkt" med den där glada rösten hon har.
Jag vet att jag aldrig ska tro eller hoppas för mycket på något för det blir aldrig positivt ändå.
Men nu gör jag det!
Men det är till att vänta och se.
Nu börjar allt bli bra, No more love for him.
Det finns ju så många andra fina och snälla pojkar(=
Men det får vänta ett tag till.
Inatt herregud vilken grej.
Jag gjorde självhypnos på Emma.
Självhypnos-när man ser sitt förflutna, sitt tidigare liv.
När jag knäppte med fingrarna och hon lyfts så börjar hon rycka till lite,
jag tänkte det är nog ingen fara,hon är nog bara grymt avslappad.
När jag bad henne berätta vad hon såg och hörde(man har 30sekunder på sig att berätta)
Hon berättade i flera minuter, det fanns inget stopp.
Men hon berättade och visade för mig , allt var så tydligt.
Hon sa till mig "Conne dom snurrar för snabbt det är flera liv de väljer ut."
-Men Emma konsentrera dig på ett utav dom.
-Men det går inte.
Jag läste vidare.
-Men jag måste snurra på dom hära,för att hitta nästa liv.
Hon förklarade hon levde i en digital värld, som att när man låg i sängen kunde man klicka fram en kontroll i luften o sätta på tv.
Det hon snurrade på var hennes liv i bilder som när man tagit kort och ska hämta ut så får man en brun/orange liten bild grej.
En sån, och de bestod utav olika färger grön,röd,svart och blå.
Och var som i ett spel.
Hon snurrade på den för att hon inte ville se sig i den svarta.
Hon berättade att den blåa färgen var låst och att hon inte kunde se något i det.
När man spelar så vinner man banor och man ser att det är låst, ungefär så.
Men jag frågade -varför vill du inte se den svarta?
i den svarta så satt hon i ett hörn, det var mitt på natten och en gubbe kom närmre henne.
Hon börja skrika
"Conne avsluta det avsluta Conne"
Jag hade råkat trycka ner sidan, hon skrek åt mig avsluta börja gråta, jag fick panik.
Jag sa till henne att försöka öppna ögonen.
"Det går inte" låg hon och sa vred och vände sig.
Medans jag väntade på att sidan skulle åter igen komma upp, så började jag lite smått improvisera.
Deg var tydligen bara jag som kunde avsluta det.
Jag började på sista stycket,
När hon väl kom ur det var gubben en halvmeter ifrån henne.
Nu kommer du att lugnt återvända till ditt nuvarande liv. Känn hur du långsamt glider ner i din kropp. Långsamt. Långsamt.
Kan du känna det? Du är tillbaka i din kropp.
Rör försiktigt på händerna och fötterna.
Rör försiktigt huvudet fram och tillbaka och ta tre djupa andetag.
Ta tre djupa andetag.
ett
två
tre
Nu är du tillbaka. Öppna ögonen och bli medveten om omgivningen. Jag är klar nu, men du bör ligga kvar i några minuter till och tänka på det tidigare liv som du just upplevt. Påminner det på något vis om ditt nuvarande liv? Finns det något som du kan lära av det? Tänk på detta en stund och fortsätt sedan med ditt dagliga liv.
intresserad? Ja varför inte ta hem en eller flera polare och testa.
